I'm broken inside


Ju mer jag reser desto mer inser jag att jag nog hör hemma i Sverige, trots allt. Sverige har bra regler och är nu efter valet ett blått land i ytterligare fyra år (minst). Det är landet där jag har vänner och familj. Där jag kan köra bil utan att vara livrädd för att dö varje sekund och i Sverige har jag faktiskt ett rätt bra CV.
Thailand då? Thailand älskar jag! För mig är det dock mer semester än "mitt andra land" - även om jag känner mig väldigt hemma där.
USA är mer av mitt "andra hem" - kanske för den simpla orsak att jag bott och gått i skola där. Även för att jag snackar engelska, klart man känner sig mer hemma om man kan språket.
Spanien är bra, helt okej. det slår varken USA eller Thailand dock. Klart man inte ska dra hela Spanien på det man sett här i Torrevieja, men det är så jag känner för tillfället. Jag kan mer thailändska än spanska och jag kan knappt någon thailändska överhuvudtaget. Det blir lätt så att man känner sig vilsen här.
Nog tänkt i nuläget.

Ikväll ska vi äta Almondy Daimtårta. En powerwalk hade suttit fint nu, vädret är perfekt. Dock blir jag alltid så nedstämd av att tänka för mycket, så jag känner inte för att utföra någon fysisk aktivitet. Alla tankar/ord når liksom inte heller hela vägen ut till fingertopparna så jag gör som jag alltid gör - bunkrar upp och stänger in allt. Nångång då och då rinner bägaren över. Det har dock endast hänt två gånger i mitt liv. En gång i femman och en gång i åttan, jag har vittnen som kan försäkra er om den saken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0