nilssonkatta

- Bild tagen efter Alfreds dop.


Dagens I-landsproblem.
Var förvarar man långklänningar? Förra årets balklänning hänger fortfarande på garderobsdörren...
Och var gör man av alla skor?

Några av favoriterna står framme. Det bruna mittenparet är det senaste tillskottet. Becka beställde hem dem från H&M men det klickade inte, så jag sa att jag kunde köpa dem av henne.

Jag blev precis dödligt sugen på en eventkoordinator utbildning i Landskrona som är på två år och inte kräver mer än en grundläggande behörighet. Synd att den inte ligger i Gävle och synd att sista anmälningsdatumet var i fredags. Dock är jag inte redo att plugga än så det är ju lika bra det! När jag är 21 tänkte jag nog ge mig på den här också. Jag har kommit på att jag är en intensivkurs-person. Blir ju så snabbt rastlös annars.

Becka tyckte att jag skulle bli bröllopsfixare och far ville se mig som flygvärdinna, (förmodligen för att han vill kunna resa till ett reducerat pris), så nu blir dom nog nöjda! Jag med, har en bra känsla om det här! Nästa år dock, år 2011 vigs åt att jobba och tjäna pengar.

Sitter hemma och tittar ut genom ett smutsigt fönster, mot en ännu mer smutsgrå himmel. Det är dagar som den här man bara vill packa väskorna och dra. Åka bort till ett ställe där solen alltid skiner och där man kan slappa alla krav och måsten.

Jag har aldrig varit rädd för att testa nya saker, ensam eller ej - det spelar ingen roll.

Novembermånaden jag tillbringade i Sevilla, Spanien var helt fantastisk! Mina vänner var: Ria 46, Holland, Laura 24, Nashville, Tennesee, USA och Edward 20, England/Spanien. Vi var en udda skara som slagits ihop för att spendera en månad tillsammans för att studera. Tillsammans upplevde vi, vad jag tycker, var en av de bästa månaderna någonsin.



Jag måste iväg snart igen. Känner mig splittrad och, för att låta jätteklyschig, inte hel? Inte heller tom, men det saknas liksom något. Här i Sverige har jag definitivt ett hem, inte bara ett hus. Det har jag dock i USA med. Jag smakade på ensamlivet i Sevilla med och jag älskade det. Staden i sig är även helt fantastisk. Jag måste utforska vidare, är långt ifrån "färdig" och jag tänker inte ge mig förrän jag är det.
När jag fyllt 21 ska jag dra mig till Wetumka, Oklahoma, USA och hälsa på vänner och familj. Sen blir det att roadtripa med Hilary och förmodligen Nathan. Det kommer säkert att haka på någon/några mer senare, men det återstår att se.

När jag kommer hem igen ska jag nog flytta till Gävle. Jag har lovat mig själv att åtminstånde bo där åtminstende ett år och även skaffa mig ett säsongskort till alla Brynäsmatcher såklart. Sökte runt på lediga jobb i Gävle tidigare, man måste ju spana in utbudet.

Min tankeverksamhet snurrar gärna iväg på detta viset. Gärna och ofta. Vad tänker du på när dagarna är långa och gråa som den här?

Så, om vi speglar tillbaka på förra inlägget håller ni ju på att lära känna mig lite mer. Jag tänkte fortsätta lite på det spåret. Vi kan tillägna detta inlägg till alla udda saker jag har för mig/kan och till bara lite allmän info om allas eran favorit, Katarina Nilsson. Ni som känner mig känner nog till några av de nedanstående påståenderna, men ingen vet nog alla.


När jag äter godis tar jag oftast ett gäng, noga utvalda, godisar på en och samma gång. Dessa godisar placerar jag sedan i en rad efter varandra, en placeringsorder som jag även äter dem i, så att deras smaker matchar varandra. Dock gör jag även denna procedur om jag äter godis av samma sort, då sorteras de utseendemässigt efter mitt eget tycke.


Jag håller alltid min högra hand på ett visst sätt på vårat trappräcke, som leder upp till övervåningen, varje gång jag går upp för trappan. Tvångstanke.

Jag blåser alltid i glas innan jag häller något i dem.

Jag kan komma på mig själv att räkna reflexstolparna längs vägen när jag kör/åker bil. Då kan jag inte sluta förrän "Det kommer en vit bil./En bil med "W" i reg. skylten./En hastighetsskylt" o.s.v. Antar att detta kan göra mig till en farlig trafikant, men det händer som tur är inte så ofta.

Jag är vidskeplig.

Om någon klappar mig på vänster axel, eller något liknande, måste jag klappa mig själv på höger axel så att det "blir jämnvikt". - Detta gör jag oftast då jag är ensam så inte folk tror att jag är helt knäpp... Becka hade väldigt kul åt detta när vi var yngre. Slog hon mig på huvudets ena sida tillät jag därför henne att slå mig en gång till, på andra sidan.

Jag är en hopplös romantiker.

När jag sitter i en soffan kan jag aldrig ha fötterna på marken (utan att känna mig extremt obekväm, jag hoppar ju inte direkt upp i en främlings soffa och gör mig hemmastad direkt). Varför? Tror det har att göra med att jag såg "Jag vet vad du gjorde förra sommaren" och "Det" när jag var liten. De blir ju nerdragna under säng/soffa vilket skrämde skiten ut mig.

Jag gråter ofta och mycket till, tja, vad som helst egentligen. Kan också gråta på beställning om det skulle vara så.

Det mest egoistiska jag gjort är att sno 20 kr av en stupfull kille på Hultsfred. Det är inte så illa som det låter, eller det är det kanske.. Okej. Låt mig förklara!
Jag och Johanna skulle ladda våra mobiler och de hade bara ett uttag ledigt, vi stod på andra plats i kön. Killen framför oss tappar en tjuga (utan att märka det) så jag kan ha råkat sätta foten på den... Laddingsmänniskorna bad honom om 20 kronor men då han säkert hade minst 3 promille alkohol i blodet upptäcker han inte att han tappat sina pengar och säger att han inte har några. Vips! gick sista laddingsstationen till mig och Johanna (Ja, hon var också med på det här). Döm mig inte, jag är inte stolt över det.
- Nehe nu lämnade jag den röda tråden lite som min Käre SO/SV lärare Per alltid brukade säga, men jag ville bara förklara mig.


Nu, tillbaka till ämnet!

Jag kan vicka på öronen.

När jag låg i kuvös på BB som nyfödd fick jag en kudde kallad "Långa kudden". Nästan 20 år senare delar vi fortfarande säng. När vi skulle skriva dikter i skolan en gång tillägnade jag honom en dikt.

När jag träffar nytt folk, vuxet folk, försöker jag låta smartare än jag är. Detta resulterar i väldigt mycket prat - vilket jag också gör mycket utav när jag är nervös, tror det hör ihop på något sätt.

Jag gör samma saker när jag skiver prov som ovanstående spelar på. Jag skriver för mycket. Mycket skit blir det ibland och då svammlar jag bara. Jag tror att folk tror att jag är smartare än vad jag är, just för att jag gillar att använda mig av synonymer.

Jag älskar att stå i centrum, fast egentligen gillar jag det inte. Även om jag älskar det...
(Andra Avenyn inspelning)


Jag är en samlare.

Om det är mörkt utomhus när jag släcker lampor i ett rum kollar jag aldrig ut genom fönstret av rädsla för att det ska stå någon där.

Jag är extremt mörkrädd. Extremt som i  = vågar-knapp-öppna-ytterdörren-och-låta-Bobby-gå-ut-när-det-är-mörkt-utomhus-för-att-det-kan-ju-stå-någon-bakom-dörren-och-slita-upp-den-när-jag-väl-låst-upp.

När jag tvättar av mig sminket tror jag alltid att det står någon bakom mig som kommer att visas i spegeln när jag tittar upp igen.

Jag låser alltid toadörren när jag är på toa/duschar även om jag är ensam hemma.

Mina fötter ligger aldrig utan täcke när jag sover - av samma anledning som fötterna i soffan.

Jag har ingen höger- eller vänstersida i sängen. Jag är nöjd så länge jag ligger mest "skyddad" = längst bort från dörren. På så vis kanske jag har större chans att överleva om någon skulle försöka attackera mig i sömnen.

Jag vet exakt var och hur jag skulle gå tillväga om någon bröt sig in i huset. Mer tänker jag inte berätta, vill inte avslöja mina knep.

Trots min (uppenbara?) paranoi ser jag oftast bara det goda i alla jag möter, till en början.

Om någon skulle skada min familj eller mina vänner så finns det inga gränser på vad min kreativitet skulle kunna göra med den skyldiga i fråga. Tänk Saw möter The Hostel.


Jag har sett så många CSI/Navy CIS avsnitt att jag utan tvekan skulle kunna komma undan med det min kreativitet hittar på...


När jag var liten blev jag "kär" i nya personer lika ofta som jag bytte underkläder. På senare år har det uppstått en helomvändning och nu blir jag inte kär(?). Låt säga att jag gillar någon extremt mycket väldigt sällan, men om jag väl börjar göra det så håller den känslan i sig länge, för länge.

Onödig fakta är lite utav min specialité. Jag kan mer än vad som säkert är nyttigt för mig.

Jag tänker i bilder med livlig fantasi och kan därför börja garva helt av mig själv lite när som helst. Ofta skrattar jag åt mig själv med.

Min plånbok har jag med mig i princip överallt. I min plånbok ligger det massa tandpetare. Jag hatar att ha mat mellan tänderna. Det hänger i sedan jag hade tandställning.

Min vänstra sida är min "snygg-sida". Kom igen, ni vet att ni med har en.

Jag pratar med mina maskotar när jag skjuter - och de hjälper mig. Ibland när det går dåligt är det nog för att Pålle är sur för att han ramlade bort ur bild när vinnarbilden på SM togs.

När jag gick vidare till finalskjutningarna i SM det året jag vann behövde tre personer i ett skjutlag (40 pers) missa minst ett skott var. Jag fokuserade som en idiot på en utav de tre största hoten i taget och rabblade en ramsa som löd: "Alla dessa skott och tior, låt dem nu få sina nior." En efter en missade de sitt skott precis efter att jag sagt detta och stirrat ut dem. Alltså missade de inte samtidigt utan bara precis efter att jag "gjorde" så att de missade. Detta tycker jag än idag är lite sjukt.


När ingen ser sjunger och dansar jag som en idiot. Ibland är jag även med i musikvideos.

Jag ger inte upp. Har dock en idiotfix om att vara bäst på allt jag gör, är jag inte det är det inte roligt - oftast inte. Men det är självklart att jag kan glädjas åt andra med!

Jag är för tävlingsinriktad för mitt eget bästa.

Varje gång jag dricker ur en burk måste jag suga upp det som lägger sig i ringen. Det måste även de personer som dricker ur min burk göra.

De tre ord som jag har svårat för att säga lyder: "Du har rätt." Himla tur att jag aldrig behövt säga det med andra ord ;)

Jag hade velat vara min bästa vän, men ändå inte. Jag är en väldigt konstig människa.

- Nu har jag brainstormat och skrivit i snart två timmar. Eloge till den som orkat läsa allt!

The power lines went out
And I am all alone
But I don't really care at all
Not answering my phone

All the games you played
The promises you made
Couldn't finish what you started
Only darkness still remains

Lost sight
Couldn't see
When it was you and me

Blow the candles out
Looks like a solo tonight
I'm beginning to see the light
Blow the candles out
Looks like a solo tonight
But I think I'll be alright

Been black and blue before
There's no need to explain
I am not the jaded kind
Playback's such a waste
You're invisible
Invisible to me
My wish is coming true
Erase the memory of your face


Jag älskar att lyssna till alla soundtrack i filmer/serier. Det är där alla bra, oupptäckta låtar håller till.
Ovan kan ni läsa en del av Hey Monday's låt Candles från Glee.

Andra bra låtar är t.ex:
Jason Walker - Down || Vampire Diaries
Parachute - The Mess I Made || Vampire Diaries
Plumb - Cut || Vampire Diaries*
Tawgs Salter - Brave || Vampire Diaries* (rubrik)
Kris Allen - I Need To Know || Vampire Diaries
Hot Chelle Rae - Bleed || Vampire Diares
Hayley Taylor - Plans || Vampire Diaries
Ryan Star - Losing Your Memory || Vampire Diaries
Howie Day - Longest Night || Vampire Diaries

...okej, jag antar att ni ser ett mönster. Det råkar bara vara så att VD har äckligt grymma soundtracks och det kan nog ha en stor del i varför serien är så galet bra!

*finns ej på Spotify.

Katarina

"Betydelsen är okänd, men har kopplats till ordet katharos, vilket betyder "ren" eller "kysk". Enligt fornnordisk forskning kan det även betyda "häxa" eller "kärring"."
- Himla trevligt namn jag har.

Gjorde även precis ett test om vilken av de sju dödssynderna jag lider av. Resultatet? Vällust. Inte helt oväntat kanske.
För er som inte vet det är kyskhet en av de sju dygderna, alltså de sju dödssyndernas motsats. Lustigt nog är kyskhet och vällust varandras motpoler. Om jag nu skulle hamna i Helvetet skulle jag straffas med att bli insmord i eld och svavel. Härligt.

Här är straffen för de andra synderna i Helvetet:

• Högmod - att rådbråkas
• Girighet - att sitta i en kittel med kokande olja.
• Vällust - att bli insmord i eld och svavel
• Avund - att sitta i iskallt vatten
• Frosseri - att äta råttor, paddor och ormar
• Vrede - att styckas levande
• Lättja - att kastas i en ormgrop

Vill du se vilken dödssynd du lider av kan du göra det här.

Rätt intressant faktiskt, om du frågar mig.

Do you remember me, like I remember you?
Do you spend your life going back in your mind to that time?
Cause I, I walk the streets alone, I hate being on my on.
Everyone can see that I really fell and I'm going through hell,
thinking about you with somebody else.

Somebody want's you.
Somebody needs you.
Somebody dreams about you every singel night.
Somebody can't breath, without you it's lonely.
Somebody hopes that one day you will see, that somebody's me.

Ju mer jag reser desto mer inser jag att jag nog hör hemma i Sverige, trots allt. Sverige har bra regler och är nu efter valet ett blått land i ytterligare fyra år (minst). Det är landet där jag har vänner och familj. Där jag kan köra bil utan att vara livrädd för att dö varje sekund och i Sverige har jag faktiskt ett rätt bra CV.
Thailand då? Thailand älskar jag! För mig är det dock mer semester än "mitt andra land" - även om jag känner mig väldigt hemma där.
USA är mer av mitt "andra hem" - kanske för den simpla orsak att jag bott och gått i skola där. Även för att jag snackar engelska, klart man känner sig mer hemma om man kan språket.
Spanien är bra, helt okej. det slår varken USA eller Thailand dock. Klart man inte ska dra hela Spanien på det man sett här i Torrevieja, men det är så jag känner för tillfället. Jag kan mer thailändska än spanska och jag kan knappt någon thailändska överhuvudtaget. Det blir lätt så att man känner sig vilsen här.
Nog tänkt i nuläget.

Ikväll ska vi äta Almondy Daimtårta. En powerwalk hade suttit fint nu, vädret är perfekt. Dock blir jag alltid så nedstämd av att tänka för mycket, så jag känner inte för att utföra någon fysisk aktivitet. Alla tankar/ord når liksom inte heller hela vägen ut till fingertopparna så jag gör som jag alltid gör - bunkrar upp och stänger in allt. Nångång då och då rinner bägaren över. Det har dock endast hänt två gånger i mitt liv. En gång i femman och en gång i åttan, jag har vittnen som kan försäkra er om den saken.

Ingen har väl gått miste om dagens datum? 11 september. Tänk att det var hela nio år sedan terrorattentatet mot World Trade Center, jag minns det som igår. En nyhet som skakade hela världen, en dag fylld av skräck och sorg. Låt oss lägga en minut av omsorg och tystad för att hedra det hemska som hände, en gång för längesedan.

Jag har funderat. Ni vet hur man jämt kollar på massa filmer á la Notebook-style när man är depp? Jag gör antagligen det, eller så kollar jag på massa sorgliga klipp från OTH på youtube. Varför? Mår men verkligen bättre av att se andras olycka? Ja, jag tror det. I alla fall av den sorten, för den sortens olycka slutar alltid lyckligt. Jag tror att innerst inne, när man sitter och gråter med alla TV/film-karaktärer så vill man egentligen vara i deras sits. Man vill vara säker på att man får det där lyckliga slutet. Villa, Volvo och hund, med ett bröllop där man själv får stå i centrum för en dag, klädd i vit spetsbakelse.

Ensam är inte stark och personen som kom på den frasen snackar bara skit.



"I am holding on for dear life, but I need you to need me back.
And why didn't you tell me about the kiss,
and why didn't you call me when you were away?
And why won't you ever just let me all the way in?"

Sophia Bush är grym i OTH.