All this time I was finding myself, and I didn't know I was lost.

 
Blir bara färre och färre inlägg här. Vill helt enkelt inte spendera mina sista dagar här med att sitta framför datorn, som ni säkert förstår. Snart skall mina väskor vara packade för vid denna tiden om 28 dagar sitter jag på ett flyg till Seattle för att starta min första semesterdag på resemånaden. I 337 dagar har jag varit borta från vänner och familj hemifrån. Det känns alltid som att tiden står stilla i Sverige för jag är så säker på alla där hemma. Vi är såpass tighta att man kan vara ifrån varandra i en evighet utan att vänskapen förändras eller går förlorad. Men vissa saker har förändrats och det behöver inte alltid vara dåligt, jag har för tusan blivit moster pånytt. Hur underbart är inte det?
 
Så vad har hänt sedan sist vi hörsed av? Mycket. Som tur är kan de flesta hålla sig uppdaterade via Instagram och liknande så ni har inte missat för mycket. Farmor och farfar har jag skypat med också så tror de flesta är rätt bra uppdaterade. Hur som helst.
Midsommarhelgen firades genom att delta i ett "5 km skattjakts-lopp". Det där med 5 km kan ju dock diskuteras (snarare 10 km) då jag och Jen (det var vi två som sprang) mest sprang fram och tillbaka mellan "skatterna" eftersom vi förmodligen inte hittade våra mål i bästa tänkta ordning. Vi åkte sedan hem till henne och gjorde kranser samt svirade om inför kvällen. Här kommer bilder på detta:
Verkar inte fungera att ladda upp bilder just nu, så var det sist med... Återkommer eventuellt med ett bildbombs-inägg senare och korta förklarnigar. Puss & kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0