Who will love you, who will fight? Who will fall far behind?

 
Igår tog jag farväl av farmor, farfar och resten av släkten innan mitt år i USA drar igång. Det var jobbigt, jag är inte bra på att säga hejdå och gråter alldeles för lätt, alldeles för ofta. Man tror ju att man vänjer sig, men det verkar bara bli svårare med tiden.
Sa hejdå till tjejerna idag, det var inte heller särskilt roligt. Och sedan gamla jobbet (Stanton's) då Pernilla fick sig ytterligare ett hejdå, så då grät jag ännu mer. Jag har sagt hejdå till Gerd och Kristoffer och gråtit då med. Jag skulle vilja säga att jag är tömd på tårar men då ljuger jag. Har nämligen sparat undan en hel tank till morgondagen då de verkliga farvälet skall göras med familjen.
Pratade med Debbie (värdmamma) igår och hon är ju bara för go. Ringde mest för att gratta mitt yngsta värdbarn Riley som blev 6 år igår, de är ute och campar. Lovade att försöka hålla sig borta från alla björnar och bison oxar, låter som en bra idé.
 
Har inte så mycket mer att tillägga nu. Det sista skall packas och rummet behövs städas. Tror inte jag hinner kommer skriva mer innan jag flyger så nästa gång vi ses skriver jag från amerikansk mark. Ha det så bra tills dess!
Massa kärlek <3
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0