nilssonkatta

Tänkte på en grej som slog mig när jag gick från pappas lägenhet till parkeringen (ca 150 m). Jag kastade sländigt rädda blickar över axeln trots bristen på folk i det väl upplysta och lugna området. Det kan bero på att jag är extremt mörkrädd... men också att man inte kan känna sig trygg någonstans längre. Jag funderade på om jag skulle skrika, springa, göra både eller stelna till av chock om jag blev överfallen. Skulle jag kunna slå tillbaka? Hmm, många tankar hinner snurra på en liten stund. Man blir ju helt tokig på allt. Orkar inte tänka mer. Den meningen får avsluta detta inlägg, ciao!


Bild tagen för exakt ett år sedan i Sevilla, när min klass hade avslutningfest efter att ha klarat alla slutprov till vår TEFL utbildning.