No one else can speak the words on your lips
Under tre timmar hade vi dubbelt så mycket att göra på jobbet, som vi hade haft under hela dagen. Tufft, men med ett härligt arbetslag löser allt sig alltid på bästa sätt! Tyckte mig förtjäna en B&J från Hemmakväll (som jag inte ens visste hade byggt om?), och drog med mig Pernilla i sällskap. Åt dock inget av glassen. Tänke mer att det kan vara gott att ha någon gång när jag blir sugen. Kort sagt är jag en samlare sam samlar på allt, förutom pengar.
Laptopen har spökat lite om virus som ska ta mina bankkoder och grejer men med hjälp av vår hobby-datortekniker, Tony, och lite logiskt tänkade har jag nu fixat problemet. Då vill man bara ge sig själv en klapp på axeln och säga: "Bra jobbat Katta!", så det gör jag nu...
Så på tal om ordet "axeln"... När jag pratar säger jag "axlen", likadant med "nycklen" (som egentligen heter "nyckeln"). Det ska visst vara typiskt halländskt sa Ingrid, min svenskalärare på gymnasiet. Förutom det tycker mammas gamla svenska lärare (numera bosatt i huvudstaden) att jag talar en "riktigt fin rikssvenska".
...och på tal om lite spöken tidigare! För x antal år sedan såg jag en film som handlade om en man som dog och kom tillbaka till sin familj som en hund. Spenderade säkert 40 minuter på att googla och leta efter den idag, allt jag hade att gå på var det skrivet ovan och ett svagt minne av namnet "Luke". Hittade den tillslut, Fluke. Ger mig själv en klapp till för min ihärdighet.
Nu ska jag sova, godnatt!
Kommentarer
Trackback