nilssonkatta

Jobbade till 17, körde en sväng förbi kusinernas hus och sedan till syster och CO. Huset var fullt av folk, folk som även skulle hjälpa till och skjuta in lite ställ till morgondagens regionsfinal i luftgevärsskytte. Jag är inte med, uttagningarna hölls när jag var i Spanien, men jag tror inte jag hade kommit med ändå. Vi var 20 personer som sköt för skojs skull. Jag lyckades trycka av 47 skott (serie 40 + provskott 7) på 10 minuter ungefär. Speedskytte kallas det ;) Inte nog med det fick jag bäst resultat av alla volontärer. Jag vill inte låta som en skrytkärring eller något, men när man står och kollar in alla resultat och någon fäller kommentaren:
- Så typiskt dig Katarina, att vinna alla tävlingar du ställer upp i.
Då känner man sig rätt jäkla bra faktiskt. Skönt att veta att det fortfarande sitter i... och att man gjort ett intryck ;)

Det är många år sedan, jag vet. Jag lever dock ännu på det.
SM-guld 2004.


Det bästa med ensamsporter är att när det går bra, då glider man inte räkmacka på någon som man lätt kan göra i lagsporter. Går det bra då vet man att man själv är bra, att man åstadkommit det själv och framgången ligger helt vid ens egna fötter. Å andra sidan är det tråkigt att inte ha någon att glädjas tillsammans med.. men äsch. Man har ju ändå familj och vänner! Minns hur pappa på skämt lovat mig en ny mobil: "..om du vinner SM-guld". De orden fick han snabbt äta upp och de blev en fin historia av alltsammans.