nilssonkatta

Igår snackade jag med mammas gamla svenska lärare i telefon som är bosatt i Stockholm. När jag var liten var hon lite som min svenska mormor. Vi bytte några artighetsfraser och precis innan vi sa hejdå sa hon:
"Vänta förresten! Jag måste bara få säga att du pratar inte hallänska överhuvudtaget."
"Jasså?"
"Nej, inte alls. Du har perfekt rikssvenska, så lustigt, men det låter jättebra!"

Där ser man.