nilssonkatta

 

Hej alla där hemma!

 

Grattis i efterskott Becka! Hoppas du hade en helt underbar helg i Stockholm!

 

Sedan jag skrev sist har jag hunnit med lite olika saker. Fick hem ett jättefint paket av mina kära JLM (Johanna, Linnéa & Mathilda) med sötsaker "bara för att", behöve verkligen en sista boost såhär i slutet av terminen. 

Har också varit på lacrosse match (surprise, surprise) och som vanligt skola och jobb. 

 

I veckan skrev Lizzie och frågade om jag ville med och campa lite spontant sådär, jag som är trött på mina helgrutiner här tackade ja direkt och vi åkte till Utah! Vi var ett ganska stort gäng när alla var samlade, runt 15 stycken säkert (majoriteten var Lizzie's killes kompisar) sov i tält och satt och tjöta runt lägerelden. Vi campade i Canyonlands (dör han från filmen 127 timmar klättade, fastnade med armen under en sted och skar av den med en fickkniv var) från torsdag-lördag, kom dit sent torsdagkväll så gick nästan och lade oss direkt. På fredagmorgon var alla utvilade och vi bestämde oss för att gå på en över 2,5 mil lång hike. Vad vi inte insåg var att 2,5 mil förmodligen var fågelväg och vi var tvungna att gå upp och ner genom 4 kanjoner innan vi nådde vårt slutmål. Utsikten var dock helt fantastisk! Bättre på färden än ändmålet men känns ruskigt skönt att ha gjort den vandringen. Inte nog med att vi var fast ute i Utah öknen i 7 timmar, vi hade ingen mat med oss och vattnet var slut när vi fortfarande hade 2 timmar kvar att gå. Fy! Klarade jag det kan jag minsann klara nästan vad som helst. 

Såhär såg det mer eller mindre ut hela vägen, denna bilden tog jag från Internet för det är så svårt att hitta något som kan göra den vackra naturen rättvisa.