nilssonkatta

Så, om vi speglar tillbaka på förra inlägget håller ni ju på att lära känna mig lite mer. Jag tänkte fortsätta lite på det spåret. Vi kan tillägna detta inlägg till alla udda saker jag har för mig/kan och till bara lite allmän info om allas eran favorit, Katarina Nilsson. Ni som känner mig känner nog till några av de nedanstående påståenderna, men ingen vet nog alla.


När jag äter godis tar jag oftast ett gäng, noga utvalda, godisar på en och samma gång. Dessa godisar placerar jag sedan i en rad efter varandra, en placeringsorder som jag även äter dem i, så att deras smaker matchar varandra. Dock gör jag även denna procedur om jag äter godis av samma sort, då sorteras de utseendemässigt efter mitt eget tycke.


Jag håller alltid min högra hand på ett visst sätt på vårat trappräcke, som leder upp till övervåningen, varje gång jag går upp för trappan. Tvångstanke.

Jag blåser alltid i glas innan jag häller något i dem.

Jag kan komma på mig själv att räkna reflexstolparna längs vägen när jag kör/åker bil. Då kan jag inte sluta förrän "Det kommer en vit bil./En bil med "W" i reg. skylten./En hastighetsskylt" o.s.v. Antar att detta kan göra mig till en farlig trafikant, men det händer som tur är inte så ofta.

Jag är vidskeplig.

Om någon klappar mig på vänster axel, eller något liknande, måste jag klappa mig själv på höger axel så att det "blir jämnvikt". - Detta gör jag oftast då jag är ensam så inte folk tror att jag är helt knäpp... Becka hade väldigt kul åt detta när vi var yngre. Slog hon mig på huvudets ena sida tillät jag därför henne att slå mig en gång till, på andra sidan.

Jag är en hopplös romantiker.

När jag sitter i en soffan kan jag aldrig ha fötterna på marken (utan att känna mig extremt obekväm, jag hoppar ju inte direkt upp i en främlings soffa och gör mig hemmastad direkt). Varför? Tror det har att göra med att jag såg "Jag vet vad du gjorde förra sommaren" och "Det" när jag var liten. De blir ju nerdragna under säng/soffa vilket skrämde skiten ut mig.

Jag gråter ofta och mycket till, tja, vad som helst egentligen. Kan också gråta på beställning om det skulle vara så.

Det mest egoistiska jag gjort är att sno 20 kr av en stupfull kille på Hultsfred. Det är inte så illa som det låter, eller det är det kanske.. Okej. Låt mig förklara!
Jag och Johanna skulle ladda våra mobiler och de hade bara ett uttag ledigt, vi stod på andra plats i kön. Killen framför oss tappar en tjuga (utan att märka det) så jag kan ha råkat sätta foten på den... Laddingsmänniskorna bad honom om 20 kronor men då han säkert hade minst 3 promille alkohol i blodet upptäcker han inte att han tappat sina pengar och säger att han inte har några. Vips! gick sista laddingsstationen till mig och Johanna (Ja, hon var också med på det här). Döm mig inte, jag är inte stolt över det.
- Nehe nu lämnade jag den röda tråden lite som min Käre SO/SV lärare Per alltid brukade säga, men jag ville bara förklara mig.


Nu, tillbaka till ämnet!

Jag kan vicka på öronen.

När jag låg i kuvös på BB som nyfödd fick jag en kudde kallad "Långa kudden". Nästan 20 år senare delar vi fortfarande säng. När vi skulle skriva dikter i skolan en gång tillägnade jag honom en dikt.

När jag träffar nytt folk, vuxet folk, försöker jag låta smartare än jag är. Detta resulterar i väldigt mycket prat - vilket jag också gör mycket utav när jag är nervös, tror det hör ihop på något sätt.

Jag gör samma saker när jag skiver prov som ovanstående spelar på. Jag skriver för mycket. Mycket skit blir det ibland och då svammlar jag bara. Jag tror att folk tror att jag är smartare än vad jag är, just för att jag gillar att använda mig av synonymer.

Jag älskar att stå i centrum, fast egentligen gillar jag det inte. Även om jag älskar det...
(Andra Avenyn inspelning)


Jag är en samlare.

Om det är mörkt utomhus när jag släcker lampor i ett rum kollar jag aldrig ut genom fönstret av rädsla för att det ska stå någon där.

Jag är extremt mörkrädd. Extremt som i  = vågar-knapp-öppna-ytterdörren-och-låta-Bobby-gå-ut-när-det-är-mörkt-utomhus-för-att-det-kan-ju-stå-någon-bakom-dörren-och-slita-upp-den-när-jag-väl-låst-upp.

När jag tvättar av mig sminket tror jag alltid att det står någon bakom mig som kommer att visas i spegeln när jag tittar upp igen.

Jag låser alltid toadörren när jag är på toa/duschar även om jag är ensam hemma.

Mina fötter ligger aldrig utan täcke när jag sover - av samma anledning som fötterna i soffan.

Jag har ingen höger- eller vänstersida i sängen. Jag är nöjd så länge jag ligger mest "skyddad" = längst bort från dörren. På så vis kanske jag har större chans att överleva om någon skulle försöka attackera mig i sömnen.

Jag vet exakt var och hur jag skulle gå tillväga om någon bröt sig in i huset. Mer tänker jag inte berätta, vill inte avslöja mina knep.

Trots min (uppenbara?) paranoi ser jag oftast bara det goda i alla jag möter, till en början.

Om någon skulle skada min familj eller mina vänner så finns det inga gränser på vad min kreativitet skulle kunna göra med den skyldiga i fråga. Tänk Saw möter The Hostel.


Jag har sett så många CSI/Navy CIS avsnitt att jag utan tvekan skulle kunna komma undan med det min kreativitet hittar på...


När jag var liten blev jag "kär" i nya personer lika ofta som jag bytte underkläder. På senare år har det uppstått en helomvändning och nu blir jag inte kär(?). Låt säga att jag gillar någon extremt mycket väldigt sällan, men om jag väl börjar göra det så håller den känslan i sig länge, för länge.

Onödig fakta är lite utav min specialité. Jag kan mer än vad som säkert är nyttigt för mig.

Jag tänker i bilder med livlig fantasi och kan därför börja garva helt av mig själv lite när som helst. Ofta skrattar jag åt mig själv med.

Min plånbok har jag med mig i princip överallt. I min plånbok ligger det massa tandpetare. Jag hatar att ha mat mellan tänderna. Det hänger i sedan jag hade tandställning.

Min vänstra sida är min "snygg-sida". Kom igen, ni vet att ni med har en.

Jag pratar med mina maskotar när jag skjuter - och de hjälper mig. Ibland när det går dåligt är det nog för att Pålle är sur för att han ramlade bort ur bild när vinnarbilden på SM togs.

När jag gick vidare till finalskjutningarna i SM det året jag vann behövde tre personer i ett skjutlag (40 pers) missa minst ett skott var. Jag fokuserade som en idiot på en utav de tre största hoten i taget och rabblade en ramsa som löd: "Alla dessa skott och tior, låt dem nu få sina nior." En efter en missade de sitt skott precis efter att jag sagt detta och stirrat ut dem. Alltså missade de inte samtidigt utan bara precis efter att jag "gjorde" så att de missade. Detta tycker jag än idag är lite sjukt.


När ingen ser sjunger och dansar jag som en idiot. Ibland är jag även med i musikvideos.

Jag ger inte upp. Har dock en idiotfix om att vara bäst på allt jag gör, är jag inte det är det inte roligt - oftast inte. Men det är självklart att jag kan glädjas åt andra med!

Jag är för tävlingsinriktad för mitt eget bästa.

Varje gång jag dricker ur en burk måste jag suga upp det som lägger sig i ringen. Det måste även de personer som dricker ur min burk göra.

De tre ord som jag har svårat för att säga lyder: "Du har rätt." Himla tur att jag aldrig behövt säga det med andra ord ;)

Jag hade velat vara min bästa vän, men ändå inte. Jag är en väldigt konstig människa.

- Nu har jag brainstormat och skrivit i snart två timmar. Eloge till den som orkat läsa allt!