nilssonkatta

Jag brukade älska att sova. Mitt på dagen kunde jag gå upp till mitt rum, stänga in mig och bara sova. Att bara kunna stänga av sådär var fantastiskt! För en liten stund var allt lugnt, alla bekymmer var ur världen, för vet du varför? Jag sov. Jag var tjejen som somnade på lektionerna om jag var det minsta uttråkad. Jag var till och med tjejen som nästan somnade när jag körde bil. Det var min grej, att somna så fort jag var rastlös/uttråkad. Min syster länkade mig en sida om folk som somnar när som helst, hur som helst. Så illa var det.
Nu för tiden kan jag inte sova. Det är varmt och svettigt. Takfläkten är på men jag vrider och vänder mig, som i ångest, i ett försök att få fläkten att nå alla delar på min kropp samtidigt. Det är inte längre skönt att sova, det är inte kul. Det är en jobbig sak jag gör endast för att jag måste. Klockan är i skrivande stund 5.15 och ännu har John Blund inte infunnit sig i mitt rum.



Nu har min fot somnat i alla fall, dock tror jag bara det kommer hålla mig vaken längre.