nilssonkatta

 

Många säger ofta: "Jag bloggar för mig egen skull, jag bryr mig inte om läsare..." Jag tror de flesta bryr sig om sitt antal. Jag bryr mig om mitt antal! Det är roligt att se att folk faktiskt kan intressera sig för mig, en liten mjölnardotter från en småstad på Sveriges västkust, vad jag gör här borta och att antalet faktiskt har ökat sedan min flytt. Det känns liksom som att det faktiskt finns folk som bryr sig om vad jag gör om dagarna vilket kan ge stor tröst i ett ibland väldigt tufft au pair liv. Men jag bloggar också mycket för min egen del, väldigt mycket. Igår satt jag i timmar innan jag somnade och kollade igenom vad jag gjorde för två år sedan. Då bodde jag i Spanien och jag blev påmind av allt bra och dåligt med den upplevelsen. Jag minns alla nya vänner jag fick med ett leende, många utav dem kommer aldrig bli mer än ett minne och det är så de gör sig bäst. Jag skrattade gott åt bilder och inlägg som får en att må lite sådär extra bra och kom ihåg hur tunna mina ögonbryn brukade vara innan jag flyttade, blev lat och allmänt ointresserad av att plocka brynen. Och jo! Nu till det som fick mig att skriva detta inlägg som faktiskt är tillägnat farmor och farfar. Klicka HÄR allihop, eller i alla fall farmor och farfar. Jag skrev om er här långt innan ni började läsa bloggen. När ni läst klart kan ni bara klicka ner sidan med krysset och komma tillbaka till samma sida ni var på tidigare.

Idag fick jag förresten komplimanger av 5 olika personer vid 5 olika tillfällen för mina skor, örhängen, outfit i helhet, kjol och klocka. Himla trevlig dag idag. Älskar amerikanska glädjespridare!

Ett butiksbiträde sa: "I just love your outfit. Been admiring you since you stepped into the store. Love it!" Sen hade hon mig i kassan och varvade mellan att kalla mig "hun" och "sweetie". Haha, kommer sakna den vänligheten när man kommer hem till stela landet lagom.