She will be loved.

 
Jag har uppdaterat rätt bra det senaste om vad jag gör/gjort och lite om hur jag bor. Ni har egentligen inte fått veta så mycket om livet i sig, så nu kör vi!
Första veckan här har varit omtumlande, minst sagt. Redan första dagen här gav jag mig ut på vägarna och körde själv och var mäkta stolt för att jag faktiskt inte var helt vilse. Det var så oändligt mycket att ta in och den överväldigande känslan har hängt i rätt bra i princip hela veckan. Det är så många nya saker att ta in och mitt i allt det nya ska man passa barn.
Hur är barnen då? Låt säga att det är en underdrift om jag beskrev dem som "gnälliga". Hade jag inte haft världens bästa värdföräldrar hade jag förmodligen rematchat, så illa är det. Skolan startar på måndag och då "slipper" jag dem mellan 8:00-15:45, vilket är helt underbart. Det låter hemskt att säga att man vill slippa dem, men så känner jag nu. Jag hoppas och tror att det blir bättre med tiden och att jag faktiskt ska börja gilla dem på riktigt. Jag är så trött på att skälla på respektlösa ungar varje dag tills jag får huvudvärk.
Jag är inte typen som ger upp och jag är väldigt självständig. Mina tidigare livserfarenheter har verkligen hjälpt mig igenom denna tuffa vecka. Har inte hunnit gå ut och träffa vänner heller. Meningen var att jag skulle hänga med två tjejer, au pairer, från Columbia idag. En svarar inte på sms och den andra skulle höra av sig när hon var hemma, vilket hon inte heller verkar ha gjort. "Ensam är stark" säger dem. Ensam är inte stark - säger jag. Konstigt nog känner jag mig rätt stark nu. Jag vet att jag kommer träffa underbara människor snart och jag vet att allt kommer lösa sig. Oroa er inte för mig trots det jag skrivit, jag oroar mig inte för jag vet att jag klarar mig. Det gör jag alltid, och det vet ni med. "Kat" kallar de mig här, trots stavning uttalas det som "cat" och som den katt jag är landar jag alltid på fötterna.
Vad jag vill ha sagt är väl att det är tufft just nu, men inget jag inte klarar av. Jag mår bra.
Ta hand om er där hemma! <3

Kommentarer
Postat av: angie

kom och häng med oss här borta! haha :)
tänkte nog gå ut nästa lördag i denver om du vill hänka då? får du ta bilen över natten kan du bara sova här!
dom andra är ute idag också men jag jobbbar fortfarande haha :) sköt om dig, och.. dom första veckorna är alltid värst!! kram

Svar: åh du är ju världens sötaste! det hade varit skitkul! ska bara snacka med familjen först :)ja jag kan tänka mig det, skönt att höra det från någon som vet med :) kramkram!
mitt amerikanska nummer är förresten 303-683-9141. vad är ditt?
Katarina Nilsson

2012-08-19 @ 04:33:06
URL: http://angieaupair.blogg.se
Postat av: Rebecka

Det är väl den där dimpen alla får i början. Vi vet att du klarar dig bra, men man kan.inte låta bli att känna med dig ändå.. <3

2012-08-21 @ 23:11:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0