I get knocked down, but I get up again. You're never gonna keep me down.

 
Goddag!

Denna söndag har varit extremt lugn, ska dock iväg och äta thai ikväll med Kudy.
I veckan har jag hängt mycket med just henne. I fredags var vi på bio och igår så var vi på en flygshow och utforskade Denver downtown för första gången, hon är dock bara 19 så vi har inte kunnat gå ut någonstans. Jag har även introducerat Cami och Kudy för varandra. Underbar trio, Cami, Kudy & Kat.
Idag har jag skypat massor med Sandra som tyvärr ska åka hem till Sverige snart. Blir väl till att hälsa på henne i Sandviken när jag väl kommer hem :)
 
Annars i veckan har jag varit ute och sprungit. Eller jag har i alla fall gjort ett försök till det. Om jag säger såhär; Kebnekaises hösta topp ligger endast 100 meter högre över havet än vad Castle Pines gör. Luften här är alltså extremt torr och bara när jag kör bil till mataffären upp och ner för alla backar får jag lock för öronen. Det tar ca: 3 månader att vänja sig sa min VM. Många atleter har sina trängingsläger här just för att träningsförhållanderna här är extrema. Tror jag ska hålla mig till powerwalks tills jag vant mig i alla falll. Annars finns ju alltid rullbandet i mitt uppehållsrum.
 
Datorn är fortfarande seg och konstig. Jag har börjat ge upp hoppet. Kommer tyvärr inte kunna lägga upp några bilder i detta inlägg då jag måste göra en sak i taget så att det inte hänger sig.
 
Vi hörs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0