nilssonkatta

Den varma vårens I-landsproblem är inte koskit-lukten som sätter sig i kläderna om man bor på landet, det är vilka kläder man ska ha på sig. Med jobb i skolan och stundande konfirmationer- och dop i kyrkan måste man ju i alla fall försöka se något anständig ut. Jag vill inte gå runt i långbyxor när alla andra springer runt i shorts, men jag har inte heller ett enda par shorts som går över halva låren. Eller jo, ett par har jag...

För två år sedan, när pappa var på jobbet, tog jag fram ett par utav hans jeans - och saxen. Dock hade han inte använt dessa jeansen på jättelänge, tror jag. Hur som helst! Det är det mina boyfriend-shorts. Har man ingen kille får man ta hjälp av lilla far. Eller SH. För 20 kr fick jag med mig en sån här riktigt duvblå skjorta, samma dag som jag lade beslag på seglarjackan.

Nu lämnade jag ämnet lite, som vanligt, men ni förstår nog vad jag ville ha sagt.
På tal om koskit innan! Eller ja, nästan. Uppenbarligen sätter sig inte lukten sådär jättemycket då jag idag fick höra att jag luktade både energidryck och godishalsband, av de söta eleverna. Energidrycken är väl sådär, luktar det gott? Godishalsband däremot. Vem gillar inte godishalsband? :)

På tal om något helt annat så kan det så ut såhär:

...när man nördar sig i lärarrummet.